Nu orkar jag inte mer ... har följt tre tävlingsdagar i statstelevisionen från skid-VM i Seefeld. Själva tävlingarna är ju intressanta men allt försnack, under-tiden-snack, eftersnack och allt annat snack suger och det rejält. Horder av så kallade experter och förståsigpåare pratar och pratar, problematiserar och analyserar, förklarar och spekulerar. Att dom orkar!
I fortsättningen blir det bara själva loppen som kollas in! Noterar att jag inte är ensam om uppfattningen. TV-kritikern Johan Croneman skriver i Dagens Nyheter:
"Sägs det något vettigt, roligt, informativt, rent av omistligt under de där övriga 240 minuterna som är ren utfyllnad, förutom själva loppen, kvalen, semifinalerna, finalerna? Helt ärligt: Nästan inget alls."
Har också noterat och fått en känsla av att det bara är "gammfolket" som ägnar tid åt att kolla VM-tävlingarna. När jag själv säger: Oj, nu börjar strax sändningarna från VM så möts jag av suckar och gäspningar från yngre generationer. Suckar och gäspningar som uttrycker: vem bryr sig?
Kanske är det så att vi gamlingar, inklusive kungaparet, lever kvar i någon form av nostalgisk bubbla där längdskidor betraktas som något heligt, något upphöjt och något alldeles speciellt.
Märker också detta när jag pratar med jämnåriga klubbkamrater. Med darr på stämman, blossande kinder och drömska blickar understryks skidsportens magi och förträfflighet. Det verkar finnas någon osynlig kraft som drar tillbaka mot gårdagen, det förgångna och "fornstora dagar". Detta trots att dagens verklighet är en helt annan. Ibland känns det som om vi som föddes i mitten på förra seklet lever kvar i gårdagen!
Oj, nu börjar eftersnacket ... var är fjärrkontrollen ... där ... snabb avstängning!
