Gårdagen handlade till allra största delen av banläggning. Detta inför den egna klubbens arrangemang "Vänersborgsmedeln". Det är ett jobb tillsammans med klubbkompisen Peter C. Det handlar om närmare 50 banor för ålderskategorier från 10 till 90 år.
Drar mig till minnes första gången jag var banläggare för ett större arrangemang; Götaälvdalsträffen 1971. Detta tillsammans med Rune Borg som var min läromästare, han lärde mig verkligen mycket!
Förutsättningarna då var verkligen annorlunda än idag. Då var det ett "hantverk" med papper och penna, bansträckningar ritades in på ett kartark och det blev efterhand många streck och ringar. Idag görs samma hantverk framför datorn ... så oerhört mycket enklare och snabbare. Men annars är betinget ungefär detsamma då som nu ... terrängkoll ... kontrollplaceringar ... kodsiffror ... osv.
Dock har tankarna/filosofin kring banläggning förändrats över tid ... då var begrepp som "förlorade kilometrar" och "spetsig vinkel" något mycket viktigt. Bankontrollanterna var inte sena med att påpeka detta. I viss mån lever synsätten kvar men inte alls på samma sätt.
Under gårdagsarbetet hade jag airpodsen i öronen ... lyssnade förstrött på det ena och det andra. Nyheterna som hördes varje halvtimma berättade om hur Kombilotteriets säljare ringde upp och pressade presumtiva kunder, oftast pensionärer. Jag har också råkat ut för dessa flåshurtiga krängare: Är det Lars Herman jag talar med ... hur står det till ... förresten hur är vädret i Vänersborg för det är väl där du bor!?! Samtalet brukar inte bli så mycket längre ... jag blir numera synnerligen arrogant, avspisande och snorkig redan när man bara anar att en telefonsäljare är på gång. Många är numren som numera är blockerade.
