Vid Frölunda OL:s tävling den gångna helgen testades "fri start" för alla klasser över 35 år (ungdomsklasser och SM-klasser hade sedvanlig startlista). Nu är inte detta något nytt, på O-Ringens kortklasser har startmetoden tillämpats ett antal år. Det var alltså upp till var och en att bestämma när man ville starta dock med förbehållet att det skulle vara minst en minuts startmellanrum.
Belackare finns det alltid:
- alla kommer att vänta till sist så att man kan utnyttja spår i terrängen ...
- folk kommer att spana in när de bästa i klassen startar och så startar man precis före dom och så kan man hänga på ...
- det kommer att bli fullständig kaos vid starten om det inte finns någon startlista ...
Belackarna hade fel. Nedan två exempel från utfallet för två klasser vid Frölundas tävling. Längst till vänster i respektive kolumn framgår starttiderna respektive löpare valde. Viktigt att veta är man inte i förväg kungjorde detta.
En jämn spridning som synes och detta var signifikant för i stort sett alla klasser som berördes. Arrangörerna följde upp försöket med en enkät där utfallet ska bli intressant att ta del av. Uppsnappade dock några kommentarer som lovordade metoden:
- Vi har en U 1:a och en knatteknatare i familjen som båda ska skuggas och så vill vi springa båda två. Det brukar vara omöjligt att få till. Med fria starttider fixar sig detta!
- Min fru och jag tävlar båda två. Ofta kan det skilja en till två timmar mellan våra starter. Det blir bara så långdraget och trist att vänta. Därför är fria starttider bra.
- Vi bor en bra bit ifrån Göteborg. Det var skönt att slippa gå upp i svinottan för att hinna till en starttid.
Herrar regelmakare (det är oftast män som älskar att hitta på regler) bekymrar sig naturligtvis speciellt som några anvisningar blir satta ur spel:
"Startmellanrummen i klassen ska vara densamma"
"Klasser med samma bana ska starta efter varandra. Utrymme för att ta in efteranmälda i respektive klass ska finnas. Klass som bedöms få snabbast segrartid bör starta först."
Som arrangör underlättar det dock mycket; man slipper lotta in efteranmälda och man slipper göra bedömningar om vilken klass som är snabbast osv.
Avslutningsvis många plus till Frölunda OL som dels arrangerade en toppentävling på Safjället men som också vågade att testa och pröva något nytt.
