Många föreningar säger sig ha ledarbrist i större eller mindre omfattning. Man kan fundera på vad som "triggar" människor och vad som gör att man frivilligt ställer upp.
Om man satsar sin tid på att vara ledare eller medhjälpare gör man sannolikt detta för att få uppleva något, få vara med om något eller få vara delaktig i något. Om man upplever att ledarrollen uppfyller detta tycker man sannolikt att det är bra, kul och stimulerande.
Vad kan vara orsaken till att människor tycker det är spännande, intressant, givande och utvecklande att sitta i styrelsen eller städa klubbstugor? Skälen, motiven eller drivkrafterna varierar och kan vara en eller flera av dessa:
- Nå framgång – man vill lyckas med sin grupp eller sitt lag, vinna serien, kanske ta medalj i mästerskapstävlingar eller bli lyckosam med någon icke tävlingsinriktad aktivitet.
- Man tycker om att leda – ledarskapet i sig ger stora möjligheter till att påverka och styra. Man har makt.
- Känna sig betydelsefull – arbetsinsatserna är efterfrågade och viktiga för andra. Man känner sig behövd.
- Uppleva gemenskap – det är stimulerande att vara tillsammans med andra som delar ens intresse.
- Få uppskattning – man får uppmärksamhet, erkänsla, beröm och belöningar.
- Utveckling – man får möjligheter att ”växa” genom att pröva på nya saker och ställas inför utmaningar och annorlunda uppgifter.
- Betala tillbaka – man vill exempelvis efter den egna aktiva karriären ge tillbaka för vad man tidigare fått.
- Barnen är med – man vill vara tillsammans och engagerad i sina barns intressen och fritidsaktiviteter.
- Insikt och förståelse – man är medveten om att ska man ta del av något måste man också vara med och skapa förutsättningar för detta. Ska man ta del av kakan måste man också vara med om att baka den.
Utmaningen och uppmaningen för en förening är att göra ledaruppdragen intressanta, att skapa attraktivitet.
Vilka beslut, åtgärder, satsningar eller handlingar leder till att det blir bra, kul och stimulerande? Kan det finnas regler, bestämmelser, rutiner eller något annat som framkallar olust och vill-ej-kraft? Är ledaruppdragen enbart attraktiva för en del? Tilltalar arbetssätten och formerna bara ett fåtal? Präglas ledarskapet av traditioner, byråkrati och seghet? Avsomnar goda initiativ och viljekraft på grund av att man i alla frågor, stora som små, måste få klartecken från styrelsen?
Många frågor kan ställas, jobbiga sådana, men det är nog smartare att tänka sig igenom problem än att önska sig igenom dem.
