Bara halvannan timmas bilresa från Vänersborg avgjordes skidornas världscup. Många åskådare sökte sig till Ulricehamn vilket understryker det stora intresset för skideliten trots att ett flertal toppnamn saknades. Imponerande av arrangörerna att fixa till ett topparrangemang på dessa breddgrader. Visst var det lockande att åka till Lassalyckan där man varit på flera orienteringstävlingar genom åren men lättjan slog till och det blev TV-soffan.
Kul med två blågula pallplatser när man nu är på hemmaplan. Dock var det noterbart att Johan Olsson inte räckte till. Enligt media har han aldrig tidigare haft en så bra träningsperiod. I TV-intervjun efter loppet utstrålade han osäkerhet och tvivel kring vad den dåliga placeringen berodde på. Gissar att han har för få tävlingsrace i kroppen. Tror aldrig att man i träningssammanhang kan uppnå det fysiska och psykiska tillstånd som krävs för att kunna prestera optimalt. Dock brukar detta rätta till sig efter några tävlingslopp.
På hemmaplan är det barmark och i solskenet kändes lördagen som en vårdag. Marken är mestadels frusen så förutsättningarna för orientering är perfekta med fast underlag och ingen hindrande undervegetation. Alltså, knappast någon söndagsresa till Ulricehamn och skidstafetter utan istället en tripp till Uddevalla och vinterrace i orientering.
