En liten utandning och en välförtjänt pust har nu infunnit sig efter påskens två intensiva tävlingsarrangemang. Det har varit dagar fyllda av både engagemang och energi och kanske också en viss trötthet när allt väl summeras. Men som så ofta inom orienteringen hinner man knappt landa innan det är dags att blicka framåt igen.
Redan nästa vecka väntar ytterligare en aktivitet. Då står vi som arrangörer för Trestadsveteranernas traditionsenliga onsdagstävling, ett återkommande inslag som många ser fram emot och som brukar samla ett hundratal deltagare.
Under dagen har jag varit ute i skogen för att kontrollera kontrollpunkterna, men också för att få en bild av hur området påverkats av den senaste tidens oväder. Orkanen Dave har inte gått obemärkt förbi. På flera håll ligger träd nedfällda och på vissa ställen har vinden tagit i med sådan kraft att det snarare liknar ett enda stort plockepinn än en framkomlig skog.
Vi är ett mindre gäng som delar på ansvaret för arrangemanget. Arbetet spänner över flera delar från planering och banläggning till praktiska moment som tidtagning och genomförande på tävlingsdagen.
Vanligtvis brukar omkring hundra startande dyka upp, och mycket talar för att det blir ungefär samma uppslutning även denna gång. Det brukar bli både trevliga och välbesökta arrangemang, där själva löpningen naturligtvis står i centrum. Samtidigt är det minst lika mycket gemenskapen efteråt som uppskattas, eftersnacket, erfarenhetsutbytet och möjligheten att umgås i en avslappnad miljö.
Nu återstår ytterligare några förberedelse innan det är dags att välkomna veteranerna ut i skogen.