I slutet på 60-talet sprang jag för första gången tävlingen Öjetrampen. Sedan dess har det blivit många påskaftnar med Öjetrampen på agendan, en tradition som både håller och betyder något. Igår var det dags igen tillsammans med omkring 1200 andra orienterare. Den här gången avgjordes det hela i skogarna utanför Vårgårda där arrangörerna bjöd på ett minst sagt högklassigt genomförande. Det tyckte uppenbarligen också vädergudarna, som lät solen skina över tävlingen även om vinden bet i kinderna. Man kan ju undra: var har våren tagit vägen?
Terrängen skilde sig en hel del från vad vi brukar möta. Istället för detaljrika partier var det mer storvulet och öppet vilket ställde sina specifika krav på orienteringen. Banläggarna hade dessutom lagt in riktigt intressanta vägvalssträckor, där det gällde att våga lita på sin plan och hålla riktningen.
Idag var det dags igen ... Bohuslunken väntade i Uddevalla. Men frågan var vilka förhållanden vi skulle möta. Det tokregnade och blåste när vi åkte från Vänersborg och prognoserna talade om ännu kraftigare vindar, nästan i nivå med stormbyar. Så var det även om det var någorlunda lugnt innan start.
 |
Där blev vi dock varse om vindarnas krafter. Ett träd blåste ner vid startfållan och det var med guds försyn ingen för stunden befann sig där. Usch och tvi ... jag måste tillstå att det skakade om.
Precis efter start märkte jag att jag tagit fel karta ... vände snabbt om och fick tag i den rätta. Där började dagens missflyt och strul.
En knapp kilometer in på banan brakade ännu ett träd och föll ner typ 30-40 meter ifrån där jag befann mig. Hua!
Brukar allra oftast springa med glasögon men denna dag valde jag kontaktlinser. Det brukar fungera bra men inte idag. Passerade en hängande gren i ögonhöjd och vips råkade det bli närkontakt och linser försvann. Brukar ha med mig en extralins utifall att ... men det strulade när jag skulle sätta in den, oj vad tid det tog men till slut fick jag ge upp. Ser bra på nära håll men inte på långt håll. Inget vidare och jag fick inte ihop karta och terräng. Bom och miss och tiden rann iväg och med det också lusten. Valde till slut att lägga av, bryta! Smärtsamt men idag funkade det bara inte ... det blev väl mycket missflyt!
