Idag lockades vi av ett veteranlöp arrangerat av Kungälvs OK. Tävlingen gick i en terränglåda som jag, såvitt jag minns, aldrig tidigare har sprungit i. Det finns något särskilt i att möta ny mark. Varje steg blir lite mer nyfiket, varje vägval lite mer levande. Och just denna gång förstärktes upplevelsen av att platsen bar på så mycket historia.
 |
Vi befann oss på norra sidan av Nordre älv, i ett område som för ungefär tusen år sedan utgjorde en verklig gränsbygd. Här möttes intressen från Norge, Danmark och Sverige, och landskapet vi sprang i var en gång en strategisk knutpunkt. Vid Kastellegården, som var dagens samlingsplats, låg det ursprungliga Kungahälla. På den tiden tillhörde området Norge, liksom delar av Hisingen och hela det som idag är Bohuslän.
Under perioden 1000–1101 präglades området av återkommande konflikter om kontrollen över farlederna i Göta älv och Nordre älv. Här hölls också ett tiotal fredsmöten mellan norska, danska och sveagötiska kungar en påminnelse om att dessa skogar och höjder en gång var skådeplats för maktspel på hög nivå.
Innan start hann vi även titta närmare på en klosterruin. Den anlades av Augustinerorden under 1100-talet, då munkar byggde ett kloster med tillhörande kyrka på platsen. Klostret uppfördes på resterna av ett äldre kastell, en befäst anläggning som skyddade staden, vilket också gett området dess namn.
Det är just sådana här upplevelser som gör orientering så speciell. Det handlar inte bara om löpning och vägval, utan också om möten med landskapets berättelser. Att få röra sig genom historiska miljöer, ibland nästan omedvetet, ger sporten en extra dimension.
