Brukar med större eller mindre intresse följa partiledardebatter i statstelevisionen. Så var det också i söndags efter hemkomsten från 25-manna trots att tröttheten kommit smygande. Dock blev det bara en timma framför TV-apparaten. Det var inte den fysiska tröttheten som var orsaken utan tristessen och långtråkigheten. Samma gamla trista argument, ordväxlingar och positionerande. Ingenting nytt presenterades, bara unken skåpmat typ ruttnande matrester. Är det någon gång partiledarna borde/kunde/skulle ta ut svängarna och tillåta sig att visionera och tänka utanför den så kallade boxen så var det i söndagens debatt. Inget stod egentligen på spel.
Noterade att alla medverkande naturligtvis tränats och skolats i retorikens grunder. Speciellt kryddade man sina argument med mycket pathos. Det är när man som talare säger saker för att väcka känslor hos åhörarna. Genom att använda sig av denna teknik ska man engagera och beröra lyssnarna känslomässigt.
Minns när jag själv retorikutbildades för många år sedan. Professorn påpekade speciellt att om man ska lyckas med känsloargument typ pathos måste man själv först och främst tro på vad man säger så att man utstrålar verklig entusiasm och engagemang. Det genomskådas lätt om man låtsas vara entusiastisk och engagerad. Tyvärr var det väldigt mycket spelad och påklistrad "pathos" under söndagskvällen och då blir det bara floskler och klyschor.
