fredag 31 januari 2020

En tanke ...

Plöjer dagligen igenom fyra-fem tidningar. Läser inte så mycket på sportsidorna men försöker alltid läsa sportkrönikor etc. Dagens Nyheters Johan Esk brukar tycka till om det mesta i sportväg. Han förekommer dessutom i TV när något viktigt eller uppseendeväckande har inträffat. Med sin något tillbakalutade stil och det-här-begriper-jag-mig-på-stil slår han fast det ena och andra.

Naturligtvis kommenterar han emellanåt Tove Alexandersson. När jag läser hans texter och hör hans uttalanden kan jag, rätt eller fel, få känslan av att han inte riktigt tycker att Toves insatser är så stora och märkvärdiga. I början på veckan skrev han följande:


Det är inte första gången han gör detta utspel. Förstår inte riktigt vad han är ute efter. Vad blir konklusionen ifall hon blev tvåa, tia eller tolva? Hennes storhet och skicklighet som orienterare är fortfarande densamma. Dagbladsguldet eller Jerringpriset gnistrar inte mer för det. 
Att ha banlöpning som norm och utgångspunkt för bedömning av andra idrotter med löpmoment är märkligt. Jag inte bara tror utan är helt övertygad om att världstoppen i så gott som alla idrotter är så tränade och specialiserade i just sin gren. Det går inte att överföra eller transformera detta till en annan idrott och då tro att man ska kunna vara med i toppen även där.

Det hade kanske varit mera intressant 🤔 om Esk hade skrivit så här:

Sifan Hassan tog två VM-guld i friidrott 2019 och det är läge att upprepa en önskan. Skippa tartanbanan ett tag, ge dig ut i skogen. Det vore kittlande att se hur världens bästa banlöpare klarar sig inom orienteringen.