Under gårdagskvällen var det uppstart för årets nybörjarkurs i orientering. Ett antal kids med föräldrar dök upp i det blötsnöiga vädret. Inga perfekta förutsättningar precis.
Beundrar dessa tappra ledare som år efter år och med samma entusiasm fixar till dessa kurser. Detta trots medvetenheten om att det oftast bara blir en handfull som fortsätter med skogssporten.
Tröskeln från novis till att klara av den enklaste banan är stor. Det är betydligt lättare att komma igång och hjälpligt kunna vara med när det handlar om exempelvis innebandy eller fotboll.
Erfarenhetsmässigt krävs det också extra mycket föräldrastöd om man ska bli orienteringen trogen. En enträgen uppbackning och stöd med exempelvis skjuts till och från träningar/tävlingar, hjälp med att packa utrustning för olika väderförhållanden och detta med mycket tålamod och många uppmuntrande tillrop.
I grund och botten finns dock en stark inre drivkraft hos killen eller tjejen. Detta i form av en hängivenhet och lockelse att vistas utomhus ... att kombinera löpning och "problemlösande" ... att tävla och låta sig utmanas.
Erfarenhetsmässigt märks detta ganska tidigt. Som ledare/tränare brukar man bli varse om den där speciella lusten/fallenheten/intresset/engagemanget finns.
Undrar om det var någon/några av de som deltog i gårdagens avstamp som gnistan tändes hos ...
