Idrott är stort i Sverige. Riktigt stort. Miljontals människor är på ett eller annat sätt engagerade som aktiva, ledare, tränare, funktionärer, föräldrar, supportrar eller ideellt arbetande eldsjälar. Varje vecka fylls idrottsplatser, hallar, skidspår, motionsspår och skogar av människor som springer, spelar, åker, hoppar, kastar och kämpar. Ofta utan någon större uppmärksamhet från vare sig politiker eller medier.
 |
Men så kommer valrörelsen. Då diskuteras skola, vård, omsorg, energi, kriminalitet, skatter, klimat och ekonomi. Frågorna avlöser varandra i debatter, utfrågningar och valmanifest. Men den stora folkrörelsen idrott? Den lyser märkligt nog ofta med sin frånvaro.
Det är i och för sig inget nytt. På riksnivå har idrotten genom åren haft en ganska blygsam plats i den politiska debatten. Den finns där någonstans i bakgrunden. Idrotten tas gärna fram när det ska talas om folkhälsa, integration, gemenskap och barn och ungas fritid men mer sällan när de stora politiska prioriteringarna ska diskuteras.
Lokalt kan det däremot hetta till. Då blir idrottsanläggningar plötsligt högintressant politik. En ny konstgräsplan, en renoverad idrottshall, ett ridhus, en simhall eller ett nytt klubbhus kan få politiker att både räkna kronor och röster. För att inte tala om frågan om vem som får träningstider och vem som får vänta. Men i det stora hela är idrotten mycket av en icke-fråga.
Kanske är det just därför den hamnar utanför debatten. Idrotten fungerar ofta alldeles utmärkt utan att politiker behöver lägga sig i. Tusentals föreningar drivs av människor som på kvällar och helger gör sådant som samhället annars skulle behöva betala dyrt för. De bygger gemenskap, får barn och ungdomar att röra på sig och skapar mötesplatser över både generations- och samhällsgränser. Det är nästan som om idrotten blivit så självklar att den därför blivit osynlig.
Och det är kanske den märkligaste paradoxen av alla: Sveriges kanske största folkrörelse märks som allra minst när politikerna står på scen och pratar om vilket samhälle de vill bygga.
Idrotten är egentligen ingen sidofråga. Den är en del av själva samhällsbygget men i alla debatter, utspel och löften inför valen idag har det varit så gott som tyst.
