Igår tillbringades flera timmar framför TV:n med att följa orienterarnas kamp om EM-medaljerna. Det var bara att konstatera att skogen i Litauen inte direkt bjöd på någon promenad i parken. Enligt vittnesmålen från de blågula var det både bushigt, pinnigt och brötigt. Skogen verkade ha bestämt sig för att göra livet så besvärligt som möjligt för dem som försökte ta sig fram med karta och kompass.
Det syntes också på GPS-spåren. De raka och självsäkra linjerna lyste med sin frånvaro. Här svängdes det, bromsades, letades och kämpades. Liveresultaten gav ytterligare en dimension åt dramatiken.
TV-bilderna bekräftade det hela. Det var inte bara löpning. Det var en kamp mot terrängen, kartan, klockan och den egna hjärnan. En mental kamp, hävdade en och annan av de tävlande. Och visst såg det ut så. När benen börjar bli trötta, skogen blir tätare och kontrollen inte dyker upp där man tycker att den borde vara, gäller det att behålla lugnet. Inte ge upp. Kämpa på. Kriga sig igenom det gröna.
Man kan inte annat än imponeras av världselitens framfart. Det är en sak att springa fort på en stig eller en grusväg. Något helt annat är att göra det i obanad terräng, samtidigt som hjärnan ska tolka kartan, välja väg, hålla riktningen och fatta rätt beslut allt medan konkurrenterna jagar på.
Och så har vi Tove Alexandersson. Hon verkar ha en alldeles egen relation till mästerskapsmedaljer. Det som gör prestationen ännu mer imponerande är att hon under året inte haft skogssporten som sitt huvudsakliga fokus. I stället har satsningen legat på extrem löpning i alpin terräng. Ändå kliver hon in på ett orienteringsmästerskap, möter världseliten, ger sig ut i den bushiga, pinniga och grötiga litauiska terrängen och fortsätter att leverera.
Man kan nästan undra vad hon har i benen. Eller kanske snarare vad hon har mellan öronen. För i den där gröna oredan räcker det uppenbarligen inte att vara snabb. Man måste också kunna tänka när det går fort, behålla kylan när kartbilden känns som ett mysterium och fortsätta framåt när skogen verkar ha bestämt sig för att sätta käppar i hjulen. Hon regerar!