Mellan alla valdueller på TV, utspel i sociala medier, torgmöten och mer eller mindre spontana politiska samtal i vart och vartannat gathörn är det faktiskt ganska skönt att dra iväg till en orienteringstävling. Där handlar det om något helt annat än opinionssiffror, vallöften och vem som lyckas överrösta vem. Där är det kartan som gäller och frågan om var man egentligen befinner sig.
 |
Den här lördagen bar det av till en plats strax norr om Borås där Bredareds IF arrangerade en medeldistans i den fina terrängen på Rya åsar. Här fick man byta partiledardueller mot vägval, vallöften mot kontrollpunkter och politiska utspel mot ett och annat "var är jag någonstans?".
Terrängen visade sig från sin bästa sida och banläggarna hade fått till banor som bjöd på utmaningar som gav mersmak. Medeldistansens speciella tjusning med korta sträckor, snabba beslut och små marginaler gjorde att det gällde att hålla huvudet kallt. Här fanns inga debattledare som kunde rädda en när man tappade tråden. Det var bara att läsa kartan och försöka göra rätt.
Närmare 600 startande hade hittat till den lilla, gemytliga målängen. Där var stämningen betydligt mer avspänd än på landets politiska scener. Folk pratade vägval, bommar och terräng och verkade för stunden ganska nöjda med att slippa både partiledare och vallöften.
Startfälten var dock något glesare än vanligt. Ungdomsklasserna hade tunnats ut eftersom USM pågick och även bland juniorer och seniorer saknades en hel del löpare. I Skåne pågick kvalet till SM i långdistans, som avgörs imorgon.
Men för oss andra fanns det ingen anledning att klaga. En fin höstdag, härlig terräng, roliga banor och en måläng full av orienterare var precis den sorts valfrihet man behövde. Och det bästa av allt: när tävlingen var över behövde ingen rösta på den som hittade flest kontroller.
