Dagens veteranorientering hade start och mål i Råglannaparken strax utanför Främmestad i Skaraborg. En plats som haft sin storhetstid precis som många andra folkparker.
 |
Där ute i utkanten av samhället, en bit in bland träden, ligger den. En anläggning med dansbana, en scen, några bodar, en kiosk och ett lotteristånd. Men där hände saker ... förr.
Folkparken var dåtidens kombination av konsertarena, nattklubb, nöjesfält, folkfest och sociala medier fast utan internet, mobiltelefoner och algoritmer. Man gick dit för att lyssna på musik, dansa, träffa folk, dricka kaffe, köpa en korv eller kanske vinna en chokladask på ett chokladhjul. Och framför allt, man gick dit för att vara där andra människor var.
Folkparkerna var viktiga samlingsplatser, särskilt i mindre samhällen och på landsbygden. Under storhetstiden kom både svenska och internationella artister. Sedan började det gå åt ett annat håll.
Först kom radion. Sedan bilen. Därefter televisionen. Och plötsligt kunde man sitta hemma i vardagsrummet och få underhållning utan att ens behöva ta på sig ytterkläderna. Sedan kom discon, nattklubbar, köpcentrum, videoband, datorer, internet, streaming och till sist mobilen som kan leverera ungefär hela världens underhållningsutbud. Folkparken fick helt enkelt konkurrens av vardagsrummet.
Men det var förmodligen inte bara tekniken som förändrade folkparken. Samhället förändrades också. De små industrisamhällena och bruksorterna tappade människor. Arbetsplatser försvann och därmed också en del av det naturliga publikunderlaget. Och så blev det dyrt.
Artister ville ha betalt. Dansband ville ha betalt. Underhåll behövde betalas. Tak började läcka, trävirke murkna och toaletter behövde renoveras. Det räckte inte längre att några eldsjälar sålde lotter och korv och hoppades på uppehållsväder.
Det är lätt att romantisera folkparken. Man ser framför sig dansbanan en ljummen sommarkväll, musiken som letar sig ut mellan träden, ungdomar som står lite generat vid sidan av dansgolvet och äldre par som dansar som om de aldrig gjort annat.
Folkparken har fortfarande har en märklig plats i minnet hos många. Det hörs från veteranorienterarnas vittnesmål. Inte för att den var fantastisk, utan för att den var gemensam.
Några folkparker håller fortfarande ut. På sina håll har man försökt hitta nya användningsområden typ loppisar, barnteater, mässor, konserter och andra arrangemang. I Råglannaparken samlas orienterare då och då. Idag var ett sådant tillfälle. Hur länge kommer parken i Främmestad bestå?
