Jag råkade överhöra ett samtal i en kassakö häromdagen. Ett sådant där samtal man egentligen inte ska lyssna på, men som av någon anledning letar sig in i öronen ändå.
En kvinna stod framför mig och berättade med stor bestämdhet för sin väninna: nu ska jag bli översättare. Väninnan såg en aning förvånad ut ... jaha vilka språk då ... nej, nej! Inte den typen av översättning ... nähä ... jag ska översätta ord till handling! Då fick hon mig att spetsa öronen lite extra.
 |
Hon fortsatte, nu med en sådan övertygelse att man förstod att beslutet var fattat och klubban redan hade fallit: jag är så himla trött på allt prat. Möten, konferenser, kickoff:er och allt vad det heter. Det pratas och pratas och pratas … och sedan händer det ingenting. Någon måste ju översätta allt det där pratet till något som faktiskt blir gjort.
Man kan uppenbarligen höra en och annan intressant reflektion när man väntar på sin tur i en kassakö.
