Det var nästan som igår. Vinterstudion i TV har kört igång på allvar igen. Samma uppställning, samma retorik och samma kommentarer. Flosklerna har vi hört förut. Hur ska förstå-sig-på-arna orka hela säsongen att med samma entusiasm uttrycka självklarheter och analysera perifera och marginella detaljer.
Man suckar ibland över alla experter och tyckare som samlas kring fotbollens köttgryta men nu är konkurrensen stark från skidgänget. Inför säsongen har man också fått den norska dopingskandalen att oja och gotta sig över. Åsså är Kalla inte i form. Det saknas verkligen inte snackämnen så här i början på säsongen!
Tänk om orientering var lika populärt och följdes upp på samma sätt. Hur mycket tid skulle ägnas åt samtal om Lysell råkade halka till när han rundade husknuten och vad skulle sägas om Tove kröp under vindfället istället för att hoppa över? För att inte tala om hur det skulle bli om ett plötsligt regn mitt i tävlingen skapade lervälling på upploppet!?!
Varför dessa lite ironiska kommentarer? De bottnar i en konferens jag deltog i Canberra, Australien, i mitten på 80-talet. En av de främsta idrottspsykologerna på den tiden diskuterade fenomenet "analys-paralys" som på wikipedia beskrivs så här:
"Analysis paralysis or paralysis by analysis is the state of over-analyzing (or over-thinking) a situation so that a decision or action is never taken, in effect paralyzing the outcome. A decision can be treated as over-complicated, with too many detailed options, so that a choice is never made, rather than try something and change if a major problem arises. A person might be seeking the optimal or "perfect" solution upfront, and fear making any decision which could lead to erroneous results, while on the way to a better solution."
Det är tur att inte alla bisittare, kommentatorer och "experter" är tränare och coacher!
