Idag är det den åttonde mars och det är internationella kvinnodagen. I sydeuropa påbjuder traditionen att kvinnor ska föräras och uppvaktas med en kvist från trädet mimosa. I snöiga nord finns dock ingen blommande mimosa så det får bli en digital variant.
Dagen lär ha instiftats 1910 för att uppmärksamma ojämställdheten mellan könen och kvinnors situation. Genom åren har olika manifestationer genomförts och drar mig bland annat till minnes 70-talet då man ofta hörde "Vi måste höja våra röster" av Margareta Garpe och Suzanne Osten. Några strofer:
Befrielsen är nära
tiden är nu mogen.
Nu vaknar vi kvinnor.
Å, alla kära systrar
dagen är äntligen här
då vi ger varandra stöd
att ta det stora steget
att klara av vårt sista prov
fram till rosor och bröd
åt var och en efter dens behov.
Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!
Och en dag ska barnen säga:
”tack mödrar det gjorde ni bra.”
Ja en dag ska barnen säga:
”denna mänskliga värld vill vi ha.”
Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!
Har det då hänt något genom åren? Jo, ojämställdheten har inte bara uppmärksammats utan attityder har också förändrats men ... fortfarande återstår mycket. Dock kan konstateras att Vi kan-vi vill-vi törs-attityden är stark och orden har fått liv!
