Häromdagen gjordes ett besök på Gipenäs vid vägs ände väster om Hjärtum. Klubbstugan som i år har varit på plats i hela 70 år. Man undrar så där lite grann vilka var tankarna och visionen när man fattade beslutet om att uppföra en stuga långt borta från ära och redlighet som det brukar uttryckas. Vilka var förhoppningarna och framtidsdrömmarna? Då, för sjuttio år sedan, var det inte helt lätt att ta sig dit. Alla hade inte bil, vägen var grusad och den sista biten in till stugan handlade om en liten skogsstig. Hur många besök gjordes per år? Var det mödan värd när man nu kan göra en flera decenniers tillbakablick?
Idag är Gipenäs inte längre någon gemensam samlingsplats eller utgångspunkt för verksamheten. Det var förresten många, många år sedan den överhuvudtaget hade en sådan funktion. Men huset står kvar och den vårdas med omsorg och engagemang. Framförallt är det den "äldreäldre" generationen som bemödar sig för att undvika att den förfaller.
När man bygger klubbanläggningar idag är utgångspunkten en helt annan. De ligger nära bebyggelse och de är lättillgängliga. Vilken kursändring! Egentligen borde det vara tvärtom när man hör människors längtan efter lugn, ro, avskildhet och önskemål att komma bort från tätortens och stadens puls. Riktigt märkligt egentligen!
