Uttrycket syftar på att allt egentligen upprepar sig, att det så kallade nya som vi tror oss se och höra endast är krusningar på ytan. Organisationer är och förblir sig lika, även när det gäller idéer; det vi tror oss ha kommit på är föga mer än ekon av vad av vad som tidigare tänkts eller sagts.
Ja, det var intrycket efter att ha följt Riksidrottsmötets första dag. Har varit med om många möten i mitt tidigare yrkesliv och i allra högsta grad varit mitt i smeten som tjänsteman. Det var kul att följa förhandlingar och skeenden med ett utifrånperspektiv, utan lojaliteter eller ansvar.
Kan konstatera att utveckling och förändring tar tid. Frågor som varit aktuella de senaste decennierna är fortfarande heta frågor typ elitstöd och ekonomisk fördelning till specialförbunden. Samma retorik, samma argument och samma förslag till utredningar. Man skruvar lite i systemen och de monetära strömmarna men absolut inget omvälvande eller ögonbrynshöjande. Tolkningen kan antingen vara trögrörlighet eller att det som gäller trots allt är OK.
Inledningsdagen var lugn och präglades av en rörande samstämmighet. Även när det gäller nomineringar till styrelse och andra organ var det odramatiskt. Inget var nytt under solen!
