Den försvann snabbt, coviden som smällde till under julen. Ett par dagar med lite förhöjd temperatur (jag kallar det feber men det gör inte min närmaste omgivning) rinnsnuva och nysningar i kubik. Men så tynade det bort och i torsdags var det så som gott som över ... måtte det förbli så!
Återbud behövde inte lämnas till skidveckan i Trysil så nu är vi här tillsammans med barn och barnbarn i stort hus med allehanda bekvämligheter.
Den norska fjäll- och skidvärlden har intagits. Graderna är en-två under noll, dålig sikt är där och dessutom vinden. Alltså, så där lagom goda förutsättningar för sköna nedfartsturer. Det var fyra år sedan sist och det märks; stelheten och osmidigheten har tilltagit och uppenbarligen kommit för att övervintra!
Det är trångt vid ingången till storlägenheten. Det blir så när nästan dussinet ska samsas om utrymmet med alla ryggor, bärkassar och kappsäckar. Åtskilliga är skodonen som betjänar olika ändamål. Skidboden är också välfylld så man gläds om skidorna som knäpps på inte är omaka!
Det nya året firades naturligtvis in med delikat supé tillfixad av svärdöttrarna. I väntan på tolvslaget var det "spelhåla" innan fyrverkeriet brakade loss. De var många; smällarna, raketerna och bengalerna.
2022 är till ända … det är dags att blad vända … vad ska hända?
