Efter att ha bott 45 år i huvudstaden har nu svägerskan (Gunillas syrra) valt att flytta till Vänersborg. Hon vill på så sätt komma närmare syskon, släkt och åldrig mor. Gissar att det är en och annan som undrar och funderar på; varför flytta från storstan till den lilla före detta residensstaden vid Vänerns utlopp. Sjukvården i området gläder sig förmodligen då man nu kan rekrytera en erfaren och kunnig sjuksyrra.
Igår kollade vi in hennes lägenhet beläget i "Nordstan". En mysigt boende högst upp i ett äldre fyrvåningshus med utsikt över Vänern och bara ett stenkast från strandkanten.
Nu är hon inte helt obekant med Vänersborg. Under förra årets sommarmånader bodde hon hos oss och jobbade på vårdcentral.
Men ... det är trots allt en rejäl omställning, att flytta från stora Stockholm med allt vad det innebär efter 45 år till en mindre ort.
Funderade själv över min hemvist och mitt boende genom åren. Det har varit på en del platser. Föddes i Sydafrika och bodde där till och med tonåren långt ut på vischan och långt ifrån "ära och redlighet". Detta på orterna Oscarsberg, Emtulwa, Dundee och Appelsbosch innan flytten till Sverige. Standardhöjningen blev då påtaglig typ el och vattentoalett. En kontrast till fotogenlampor, potta och utedass.
Första boplatsen i Sverige blev Uppsala och sedan följde Göteborg, Lilla Edet, Stockholm, Mölndal, Lilla Edet (igen), Tibro och Vänersborg. Flytten till Tibro och Vänersborg berodde på Gunilla som då "karriärade" som bankchef. Själv veckopendlade jag till jobbet i Stockholm och har därför aldrig haft min arbetsplats i vare sig Tibro eller Vänersborg.
Reflekterar över att jag aldrig egentligen känt hemlängtan eller vill tillbaka till någon av nämnda platser. Det beror inte på någon form av vantrivsel eller olust. Alla platserna har haft sin charm och trivselfaktor.
En flytt var dock något traumatisk, att i tonåren lämna Göteborg och kompiskretsen och flytta till "hålan" Lilla Edet där jag inte kände någon. Det var ingen höjdare. Men ganska snart kom jag med i orienteringsklubbens verksamhet och då blev det nya kontakter och nya kompisar.
Tanken dök upp, om jag nu precis som svägerskan skulle flytta vart skulle det då bära hän? Det skulle bli en småstad med närhet till skog och natur och gångavstånd till gym, simhall, butiker etc. Det skulle vara en ort i södra Sverige. Har aldrig gillat vintern med snö, kyla, långkallingar och toppluva. Skulle därför också kunna tänka mig att under någon vintermånad eller två bo på sydligare breddgrader.
Men summa summarum; det är inte så dumt att bo i Vänersborg!
