Sprintorientering tenderar att bli än mera komplext och då också mera komplicerat. Konstaterar detta efter att ha dels kollat in World Cup som genomfördes i Italien den gångna helgen samt också egna erfarenheter från söndagstävlingen i Göteborg.
Kartorna blir allt mer detaljerade och trots att alla 45-plussare har en karta i skala 1:3000 kommer nu ropen/kraven på ännu större skala. Detta för att kunna urskilja föremål och detaljer.
Regelverket blir också mer och mer snårigt. Skillnader råder mellan skogsorientering och sprintdisciplinen. I skogen får namn exempelvis passera eller hoppa över en stenmur ... det är inte tillåtet i sprintdisciplinen. Kolla in denna länk för och lär dig mer
SprintreglerFör att komplicera det hela tenderar också banläggare att stänga av passager och spärra väg- och gångstråk som vanligtvis är passerbara.
Ur ett arrangörsperspektiv ställs också stora utmaningar. Kostnaderna för en sprintkarta eskalerar, det krävs många funktionärer som övervakar och många blir avsnitten som måste markeras med heldragna plastband. Ytterligare en faktor är boendes inställning till ett evenemang. I Göteborg den gångna helgen var det ett antal som högljutt klagade och visade sin ilska.
Själv tycker jag om sprintformen med dess inslag av hög intensitet, fart och utmaningen att snabbt fatta beslut. Detta samtidigt som man ska snåla med löpmetrarna ... det är kul!
Men min känsla just nu är att man måste besinna sig vad gäller att förfina tävlingsformen ... det finns en gräns för hur sofistikerat det får/kan bli ... redan idag finns det exempel på att gränsen har överskridits. Risken är annars att disciplinen inte attraherar utövare och på sikt självdör ... det är inte önskvärt!
I närtid väntar flera sprinttävlingar. På nationaldagen en dubbelsprint i Växjö, på lördag Kinnekulledubbeln och på söndag Sommarlandssprinten. Veckoslutet därpå "Tre Skåningar och en dansk" i Helsingborg och Helsingör ... vi planerar att vara med tillsammans med barn och barnbarn.
