Idag tänds ett ljus till minne av mor som hade fyllt hundra år denna marssöndag ifall hon levat. Hon föddes och växte upp i Hagakvarteren i Göteborg. Det rådde knapra förhållanden. Hon var äldst i en syskonskara på fem. Hennes pappa, min morfar, dog när hon var dryga tio år. Mormor hade en tuff uppgift att hålla samman familjen och min mor fick ta mycket ansvar som ung. Särskilt tufft lär det ha varit under krigsåren 1939-45.
Hon utbildade sig till sjuksköterska, arbetade på Sahlgrenska och under senare delen av 40-talet träffade hon min far. De beslutade sig för att åka till Sydafrika och arbeta som missionärer. Fortfarande känner jag en oerhörd respekt och beundran för deras mod och kraft att dra till andra sidan jordklotet. Har i efterhand förstått att det verkligen var tufft på många sätt. Mor råkade ut för många tropiska sjukdomar och samtidigt skulle hon ta hand om familj och hem. I början på 60-talet återvände mina föräldrar till Sverige. Jag tror inte att hon längtade tillbaka. Kan konstatera att hon levde ett långt och händelserikt liv även om hon de sista åren försvann in i glömskans dimmor. Idag är det hundra år sedan Ingrid Axelia föddes.
