Spåren efter en O-Ringenvecka består inte enbart av minnen, erfarenheter, möten och utmanande orientering. När den sista målstämplingen är gjord och ryggsäcken burits in genom dörren väntar en betydligt mindre glamorös gren av sporten: återställningsorienteringen.
Tvättmaskinen går för högtryck, torktumlaren snurrar nästan oavbrutet och torkställningen dignar av orienteringströjor, tights, regnkläder, handdukar och strumpor. Skogen har visserligen släppts bakom oss, men den verkar delvis ha följt med hem i form av barr, sand, mossa och ett och annat löv.
 |
Sedan kommer sorteringsmomentet, ett minst lika tekniskt precisionsarbete som en svår långsträcka. Strumpor ska paras ihop, nummerlappar plockas bort och SI-pinnar, kompasser och pannband ska återgå till sina förvaringsplatser. Då och då dyker det upp ett mystiskt klädesplagg. Är det klubbkompisens benskydd som råkat följa med hem? Vem äger den där blåvita tröjan? Och hur kan det som oftast finnas en ensam strumpa som verkar ha tappat bort sin livskamrat någonstans mellan sista etappen och torkställningen?
Man slås också av hur mycket utrustning orientering faktiskt kräver. Ryggsäckar, skor, överdragskläder, tävlingsdräkter, kompasser, sportidentbrickor, vattenflaskor, sittunderlag och allehanda småprylar ligger utspridda innan de sakta men säkert hittar tillbaka till sina rätta platser.
Men när allt till slut är tvättat, rengjort, sorterat och återställt infinner sig en särskild tillfredsställelse. Skorna står rena i stället, ryggsäcken är tömd och kompassen ligger där den ska. Ordningen är återställd, åtminstone tillfälligt.
Som trägen orienterare vet man att snart väntar nästa tävlingshelg. Då packas allt ner igen, skogen kallar på nytt och efter ännu ett äventyr väntar samma procedur ... igen!
