Dagarna flyter fram i ett behagligt sommartempo med blåbärsplockning, svalkande bad och cykelturer. En del av utflykterna har haft ett särskilt syfte, att titta till vänners olika byggprojekt. Det är fascinerande att se hur sommaren inte bara är semestertid utan också högsäsong för skaparlust och snickarglädje.
 |
Det visar sig snabbt att våra vänner inte är ensamma om att ha hammare, såg och tumstock i händerna. Överallt tycks det växa fram nya altaner, båtbryggor, uteplatser, spaljéer, staket, växthus och allehanda projekt som länge funnits på önskelistan. Trädgårdar förvandlas till byggarbetsplatser där virkeshögar samsas med skruvdragare, vattenpass och kaffemuggar.
Det mest imponerande är kanske inte själva byggnaderna, utan den energi och målmedvetenhet som präglar arbetet. Fliten är stor och tempot högt, men ändå verkar ingen vilja kompromissa med kvaliteten. Brädorna ska ligga rakt, skruvarna försänkas perfekt och varje detalj får den tid den kräver. Det finns något nästan meditativt i detta noggranna hantverk.
Samtidigt märks det att ett byggprojekt sällan blir precis så enkelt som det såg ut på ritningen. Turerna till byggvaruhusen avlöser varandra. Det börjar med några brädor och en ask skruv, men snart behövs beslag, reglar, plintar, lasermätare, specialborr, vinklar och diverse finurliga hjälpmedel som man inte visste existerade förrän projektet drog i gång. Byggvaruhusen måste nästan betrakta sommaren som sin egen högsäsong för återkommande kunder som med lätt uppgiven min konstaterar: det var visst en sak till som behövdes.
Det mest smittande är ändå entusiasmen hos byggarna. När de berättar om sina projekt gör de det med drömmar i blicken. Visionerna är levande och nästan färdiga redan innan den sista brädan kommit på plats. Här ska morgonkaffet avnjutas i solen. Där ska barnbarnen kunna fiska från den nya bryggan. Intill spaljén ska rosorna klättra och uteplatsen ska bli den naturliga samlingspunkten för långa sommarkvällar. Man behöver inte tveka om målbilden, den är både tydlig och inspirerande.
Men ibland dyker ändå en stillsam fundering upp. Är det verkligen den färdiga altanen, bryggan eller uteplatsen som är det egentliga målet? Eller är det något annat man söker?
Jag misstänker att svaret emellanåt finns i själva processen. Det är kanske vägen till målet som är den verkliga belöningen. Att få mäta, fundera, lösa problem, såga, hamra, skruva och se något växa fram bit för bit. Att på kvällen ställa sig några meter bort, betrakta dagens arbete och känna den där speciella tillfredsställelsen som bara ett eget skapande kan ge.
Kanske är det just därför så många byggprojekt startar varje sommar. Inte bara för att få en ny altan eller en stabilare brygga, utan för glädjen i att skapa något med sina egna händer. Resultatet blir förstås uppskattat, men själva byggandet är minst lika värdefullt. Som så ofta i livet visar det sig att resan ibland är betydligt rikare än destinationen.
