Orientering även denna helg. I strålande sommarvärme styrde vi bilen söderut mot Halland och en tredagarstävling. Resan blev dessutom en perfekt uppladdning eftersom vi kunde följa direktsändningen från VM i sprintorientering.
Det blev en tävling som bjöd på precis allt som fart, dramatik, publikvänlig underhållning och en hel del förvirring. Sprintorientering ska avgöras i högt tempo där varje sekund räknas men på några av banans mest tekniskt avancerade partier såg även världens bästa orienterare plötsligt mänskliga ut. Löpare blev stående mitt i farten, vred kartan fram och tillbaka och kliade sig nästan i huvudet innan de vågade fatta nästa beslut. När även världseliten tvekar vet man att banläggaren verkligen har satt deltagarna på prov.
Tävlingen innehöll dessutom både fall, diskningar och dramatiska vändningar, vilket gjorde att spänningen levde ända in i mål. Trots allt detta kunde Sverige glädja sig åt ett silver och ett brons ett bra facit efter en minst sagt händelserik tävling.
Det känns inte alltför djärvt att gissa att knock-out-sprinten nu kommer att bli föremål för många analyser och livliga diskussioner de närmaste dagarna. Var banorna geniala eller alltför svåra? Gick gränsen mellan orienteringsutmaning och rena lotteriet? Åsikterna lär gå isär men en sak är säker: ingen som följde tävlingen lämnades oberörd.