Att vara ideell funktionär eller volontär på ett stort idrottsarrangemang är ingen semester. Det är snarare en blandning av maraton, hinderbana och tålamodsprövning.
Jag har fått höra en del berättelser från två stora orienteringsarrangemang World Cup i Lidköping och Skara samt det stundande O-Ringen i Göteborg. Det är nästan svårt att förstå hur mycket arbete som ligger bakom innan det första startpipet har ljudit. Allt ska fungera, allt ska vara på rätt plats och helst vara klart redan i går.
 |
En uppgift som verkar kunna få även den mest rutinerade funktionär att börja prata med sig själv är uppsättningen av reklamskyltar och banderoller. Det låter ju ganska enkelt: sätt upp skylten. Men den som tror det har aldrig varit med.
Först kommer beskedet: Sätt den där! En stund senare: Nej, lite längre åt vänster! Efter ännu en stund: Den ska nog sitta högre! Sedan dyker någon kvartsbas upp: Vem har satt den där? Den ska naturligtvis vara på andra sidan. Och till sist anländer chefskuckun, tittar fundersamt, kliar sig på hakan och levererar det slutgiltiga omdömet: Vi börjar om från början!
Mitt i denna kreativa beslutsprocess står de luttrade volontärerna. De skruvar ner, bär, flyttar, skruvar upp och försöker samtidigt komma ihåg vilken version av verkligheten som gäller just den här timmen. Efter att för andra eller tredje gången ha flyttat ett hundratal reklambudskap börjar man nästan hoppas att någon ska komma med ett nytt besked bara för att få full pott på arbetsmomentet.
Det är tur att orienterare är vana vid att rätta till misstag och hitta nya vägval. Den egenskapen verkar vara minst lika värdefull i funktionärsrollen som ute i skogen.
Så nästa gång man promenerar in på en arena och tycker att allt ser snyggt, prydligt och självklart ut ska en extra tanke tillägnas alla ideella krafter. Chansen är stor att varje reklamskylt står exakt där den ska … efter att ha blivit flyttad ett antal gånger.
