söndag 12 juli 2026

Tufft igår …


Det blev en svettig historia på den andra etappen av Hallands 3-dagars. Terrängen bjöd på rejäla stigningar där backarna tycktes bli brantare för varje kontroll. Termometern kröp upp mot 30 grader och solen visade ingen som helst barmhärtighet. Vätskeborden var minst lika uppskattade som kontrollerna.


Men orientering handlar som bekant om betydligt mer än kilometertider och bommar. Minst lika viktigt är mötena med alla orienteringsvänner. Före start och efter målgång blev det gott om tid för prat, skratt och återseenden med bekanta från både när och fjärran.



När pulsen väl hade sjunkit och dammet lagt sig riktades blickarna mot mobilen. Där väntade sändningen från VM-stafetten i sprintorientering och vilken dramatik vi fick uppleva! Tävlingen svängde fram och tillbaka i högt tempo med krävande vägval och dramatik ända in på upploppet. Det var svårt att slita blicken från skärmen. Extra glädjande var förstås att Sverige lyckades bärga silvermedaljen efter en stark slutsträcka av Karolin Olsson. Ett lopp som bjöd på både spänning, fart och orientering när den är som allra mest publikvänlig.


Så blev dagen en påminnelse om orienteringens två ansikten: ena stunden kämpar man uppför Hallands brantaste sluttningar med svetten rinnande och benen protesterande, nästa stund sitter man tillsammans med vänner och njuter av världselitens uppvisning. Det är just den kombinationen som gör orienteringslivet så speciellt.