Från gnistrande snölandskap och 20 minusgrader till slask, grå himmel och blygsamma plus tre. De senaste dagarnas väderresa har varit allt annat än subtil, en tvärvändning som känns igen allt för väl. En typisk västsvensk vinter där årstiderna avlöser varandra i rask takt utan att riktigt fråga om lov.
Denna torsdag blev precis som förra en dag där mycket fick ske inomhus. Simhallens böljor stod för den första energipåfyllningen, följt av lugna och inkännande rörelser på yogamattan. Som kontrast till det avslutades dagen med ett rejält spinningpass på gymmet med puls, svett och ben som påmindes om att de lever.
Mellan aktiviteterna har fokus legat på det som väntar runt hörnet. Om drygt två månader står Vänersborgs SK som arrangör för två orienteringstävlingar under påskhelgen: Häxjakten och Kortfredan. Två tävlingar av helt olika karaktär, den ena i nattens mörker, den andra i sprintens intensiva tempo.
Gunilla håller i taktpinnen som tävlingsledare, medan jag själv glatt iklär mig rollen som allt-i-allo och side-kick. Idag har tid lagts på att färdigställa och designa inbjudningarna. Det är många detaljer som ska stämma, många punkter som ska prickas av och ännu fler som behöver formuleras tydligt. Under den kommande veckan ska materialet skickas ut på remiss för att samla in synpunkter och justeringar och vid kommande månadsskifte ska allt vara spikat och klart.
Den här grå torsdagen har också ägnats åt koordinering med kartritare och två olika banläggarteam. Extra roligt är arbetet med Häxjakten, där banläggarna för första gången tar sig an ett uppdrag av det här slaget. Det märks att engagemanget är stort och att viljan att göra något riktigt bra finns där, en härlig energi att få vara en del av.
Än så länge är det bara ett mindre antal funktionärer som är aktiva i arbetet, men i takt med att april närmar sig kommer fler och fler att kopplas in. Maskineriet är långsamt på väg att rulla igång på allvar. Och när den 2:a och 3:e april väl är här ... ja, då smäller det.
