Idag blev det årets första gymbesök. Som så många gånger förr föll valet på ett spinningpass. Svettdrivande, effektivt och ganska befriande. Det finns något skönt i att under en timme slippa fatta beslut själv och istället lyda instruktioner: öka, minska, stå upp, sitt ner. Bara att göra det man blir tillsagd, så länge det varar. Efter den timslånga cyklingen var det extra skönt att slå sig ner på bänken i omklädningsrummet och låta pulsen sjunka.
I omklädningsrummet förs det ofta samtal om både det ena och det andra. Så även idag. Två killar i 20–25-årsåldern, troligen högskolestuderande inom beteendevetenskap, pratade engagerat om något de kallade ”Let them”-teorin. Ganska snabbt förstod jag att det handlade om ett tankesätt där man släpper kontrollen över andra människor och i stället fokuserar på det man själv kan påverka. Ett tankesätt som i grunden kan sammanfattas i två ord: let them!
Samtalet berörde också en viktig distinktion. ”Let them” handlar inte om passivitet. Det betyder inte att acceptera dålig behandling, inte att stanna i destruktiva relationer och inte att man aldrig får säga ifrån. Snarare tvärtom, genom att släppa kampen om att förändra andra blir det ofta tydligare vad man själv behöver göra.
Tankarna var intressanta, även om de i sak inte var nya för mig. Däremot var själva rubriken, ”Let them”, ny. Och just den enkla formuleringen fastnade.
På vägen hem började jag dra paralleller till coachingsituationer inom orienteringen, där man i praktiken ofta förmedlar just detta utan att sätta ord på det. Skogssporten är på många sätt en ensamidrott. Visst startar man tillsammans, men ganska snart är man ensam med karta, kompass och sina egna beslut. Ändå är det förvånansvärt lätt att låta andra påverka mer än man vill erkänna.
Någon tokrusar direkt från startpunkten. Någon dyker upp från sidan och verkar ha full kontroll. Plötsligt börjar tvivlet smyga sig på: Kan de något jag inte kan? Ser de något jag missat? Är deras kompassnål snabbare än min? Det är då man behöver påminna sig: let them!
Låt dem springa sitt lopp. Låt dem ta sina vägval. Låt dem chansa, gena eller hålla högt tempo. Uppgiften är inte att apa efter utan att orientera … själv. När blicken släpper annat och andra och återgår till kartan infinner sig ofta ett lugn. Och med lugnet följer bättre flyt, både tekniskt och mentalt.
I tävlingssituationen blir det särskilt tydligt. Ju mer man försöker springa någon annans lopp, desto mer tappar man bort sitt eget. Ju mer man funderar på andras vägval, löpsteg, tider eller meriter, desto sämre blir ens eget fokus. När man istället förlitar sig på kartan, kompassen och den egen erfarenheten hittar man oftare rätt både i terrängen och i sig själv.
”Let them” handlar också om allt runt omkring orienteringen. Träningen, skavankerna och jämförelserna efteråt. Någon har sprungit mer i vinter. Någon är redan i tävlingsform. Let them! Din kropp har sin rytm, ditt orienteringsliv sin egen utvecklingslinje.
Kanske är det just därför uttrycket fastnade. Det fungerar som en enkel mental trigger. Två ord att ta till när tankarna börjar dra i väg åt fel håll. Let them!
