Beslutet landade i det senare alternativet, men med en tydlig föresats: ta det lugnt, inte rusa, småjogga och lyssna på kroppen. En intention som faktiskt höll hela vägen. Belöningen blev en härlig utomhusvistelse under klarblå himmel och gnistrande solsken, där kylan snarare förstärkte upplevelsen än satte stopp för den.
Efter målgång följde en lång och välförtjänt fikastund i OK Gipens klubblokal. Samtalen värmde minst lika mycket som kaffet, och man kunde konstatera att runt 80–90 startande trotsat kylan och dykt upp denna vintermorgon.
Framåt tidig kväll bar det sedan av mot Trollhättan. Där drog jag inomhus tillsammans med äldsta sonen och broder Bengt för att se damhandboll. IK Sävehof, som toppar tabellen i Handbollsligan, hade denna gång valt att ”utlokalisera” sin hemmamatch mot Skövde HF till Trollhättan. Ett kul initiativ och minst lika kul att slå sig ner på läktaren i Älvshögsborg.
Matchen blev precis så bra och spännande som man hoppats. Dramatik från start till mål, med svängningar åt båda håll och hög intensitet. På bilden ovan återstod två sekunder av matchen: frikast för Skövde, med chans till oavgjort. Skottet gick i mål men någon halvsekund efter slutsignalen. Avgjort. Förlust, och en sådan där snöplig avslutning som gör ont, men också påminner om varför idrott är så fängslande.
