Vid årsskiften brukar Spotify skicka sin traditionsenliga sammanställning över vad som avlyssnats det senaste året. Med statistisk självsäkerhet radar algoritmerna upp lyssningstimmar, toppartister och genrer, allt paketerat som om det vore en spegling av ens innersta väsen. Dessutom levereras listor med titlar som ”Dina favoriter”, som om de vore resultatet av en lång och innerlig dialog mellan människa och maskin.
För några dagar sedan kom mejlet: Detta lyssnade du mest på 2025. Och där stod det ”Dansband” Va … nu måste deras räkneverk ha fått fullständig fnatt.
Jag lyssnar på mycket musik, av skiftande slag. Pop, rock, visor och klassiskt beroende på humör, årstid och sällskap. Men att dansband skulle toppa statistiken? Nej, nej. Där gick gränsen för algoritmisk trovärdighet.
Jag funderade både ett och två varv innan poletten långsamt föll ner. Så länge jag kan minnas har dansband haft en mycket specifik funktion i mitt liv: de spelas när det städas. Jag vet inte riktigt varför det blev så. Kanske för att tongångarna är så förutsägbara att hjärnan snabbt ger upp vilket i sin tur gör att städningen måste skyndas på. Man vill helt enkelt bli klar!
För några decennier sedan dånade hushållets stereoanläggning ut över dammsugaren. Volymen drogs upp till nivåer som gjorde att kanske grannarna fick ta del av repertoaren. På senare år har smidiga hörlurar letat sig in i öronen. Med dem stängs omvärldens ljud ute och med det alla möjliga ursäkter för att ta paus. Och ändå. Hur kan det komma sig att Spotify noterat rekordmycket dansband?
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att osedvanligt mycket tid har ägnats åt rengöring under det gångna året. I och för sig inte särskilt märkligt. En sexrummare som hyser två personer kräver sin beskärda del av dammvippande, skurande och ett evigt ihopplockande av allehanda prylar. Varken jag eller Gunilla har ”hålla ordning” som prioriterad gren i livet. Det tenderar att bli punktinsatser snarare än kontinuerlig disciplin.
Så Spotify har alltså inte avslöjat min musiksmak utan istället mitt städmönster. Utmaningen framöver är kanske att ställa till rätta mer omgående, istället för att låta stöket ackumuleras till speciella städpass. Kanske ska man bli snabbare med dammvippan och skurtrasan. Eller, möjligen, att helt enkelt stå ut med tonerna av Lasse Stefanz, Sven Ingvars, Vikingarna och Luciano och helt enkelt bara acceptera att algoritmerna nu för alltid tror att dansband är min stora passion. Det är trots allt inte varje år man får sin hushållsinsats dokumenterad i musikstatistik!
