Årets första orientering är nu avverkad. Det blev inledningsetappen av Vinterracet vid Undabadet strax utanför Uddevalla, en plats som nästan känns symbolisk för säsongsstarten. Vädret bjöd på snö på marken, lätt yrsnö i luften och fem–sex minusgrader. Med andra ord: exakt samma förhållanden som förra året, på exakt samma plats och vid ungefär samma tidpunkt. Det är nästan så man börjar misstänka att arrangörerna beställt vädret i förväg.
Trots vinterförhållandena dök ett 90-tal deltagare upp, vilket vittnar om både tävlingslust och envishet. Från den egna klubben var vi ett tiotal på plats.
Jag valde att som brukligt starta tio minuter efter den gemensamma starten. Det är ett medvetet val då jag inte roas av att springa i klunga, följa ryggar eller riskera att trampa eller bli trampad på hälsenorna. Föredrar att ta egna vägval och fatta egna beslut ... man vill inte bli regisserad av andra! Samtidigt är det oundvikligt att man efterhand stöter på andra löpare, särskilt när banorna med sina slingor korsar varandra i terrängen.
Efter målgång blev det traditionsenligt eftersnack över en kopp kaffe. Samtalsämnena var ungefär vad man kan förvänta sig så här års: hur formen egentligen är, vilka skavanker som spökar och om någon överhuvudtaget haft skadefria månader. Med andra ord de sedvanliga diskussionerna som återkommer varje säsongsupptakt år efter år.
Innan hemfärden på snöiga och bitvis hala vägar väntade lunch på ett WOK-ställe. Detta tillsammans med svärdotter, barnbarn och ett knippe klubbkompisar.
