Så var det vardag igen efter en innehållsrik påskhelg. Men onsdagsförmiddagar är avsatta för veteranorientering så det var bara att tejpa vristerna, dra på sig tävlingsdressen och dra iväg till Herrestadsfjället norr om Uddevalla. Där väntade tuff vildmarksorientering men denna torra vår har torkat upp de flesta sankmarkerna som annars brukar vara rejält vattenfyllda denna tid på året. Dock var det tunglöpt bland alla tuvor och högt fjolårsgräs.
Samlingsplatsen var den idylliska gården Åleslån där solen hettade på längs den gamla ladugårdsväggen. En bekant som vanligtvis har fullt upp med att säkra pensionerna för gamlingarna hade tagit kompledigt. Hon ville delta i och uppleva onsdagstillvaron för veteranorienterare och "pryade" på en av banorna.
Tufft, var omdömet ... här mesas det inte vad gäller svårighetsgrad och fysisk utmaning!
Efter fikastund tog det inte många minuter innan merparten bröt upp och som genom ett trollslag var det plötsligt tomt på gårdsplanen.
- Men varför stannar man inte kvar och njuter av stillheten, värmen och trevligt sällskap, fortsatte hon.
Så är det bara ... agendorna är fulltecknade ... "mor" väntar därhemma med lunchen ... yogan börjar om två timmar ... husbilen ska besiktigas ... barnbarn ska hämtas från dagis ... ska hinna med en sväng till IKEA ... skärmar ska hängas ut för kvällens nybörjarkurs osv.
- Det verkar jobbigt att vara pensionär, blev slutrepliken.
