Denna morgon kom ett besked om att nuvarande pandemirestriktioner föreslås att förlängas till 3:e maj. Förhoppningar fanns. Önskningar fanns. Förväntan fanns. Hopp fanns. Drömmar fanns. Allt detta att det från och med den 11:e april skulle bli lättnader inte minst för idrottslig verksamhet.
Själv har jag tillhört pessimisternas skara eller kanske realisternas. Visst har jag velat/önskat/längtat/hoppats precis som många andra men sedan årsskiftet har flera indikatorer pekat åt fullständigt fel håll typ ökad belastning på sjukvården, ökad smittspridning och försenade vaccinationsprogram. Dessutom har man vant sig vid och lärt sig hur Folkhälsomyndigheten (FHM) agerar. Beskeden är och har varit kryptiska, emellanåt svårbegripliga och diffusa. Allt detta signalerar egentligen osäkerhet, fördröjning och avvaktan. Därför var jag inte det minsta överraskad av beskedet som kom denna gråa tisdagsmorgon.
Sedan är det en helt annan sak att jag exempelvis är övertygad om att orienteringstävlingar av mindre karaktär kan arrangeras. Detta naturligtvis under förutsättning att en coronaanpassning görs.
Men ... nu är detta inte möjligt. Det är inte heller någon idé att stånga pannan blodig mot tagna beslut eller ägna kraft och energi åt att oja sig, sucka och pusta.
"Gilla läget och anpassa" får bli ledstjärnan i stil med Götaälvdalskretsens ungdomsansvariga som exempelvis tagit beslutet:
Det blir en ungdomsträningsserie i år. Varje deltävling genomförs under två dagar där varje klubb får en starttid mellan 17.30 och 19.00 enligt ett rullande schema. Start- och målplats separeras så att man inte möter löpare. Disciplin på "spring och åk hem". Ingen samling. Klassindelningen kommer vara enligt "färgklasser" och inte ålderklasser. Ambitionen är att köra SI utan funktionärer. Varje klubb skriver ut egna kartor. Vuxna får inte springa dessa dagar, banorna kommer hänga kvar resten av veckan enligt Veckans bana principen och då kan vuxna springa.
