Kung Bore och/eller dennes underhuggare jävlades rejält under helgen. Ett snötäcke las över nejden och täckte allt i skog och mark. Trots detta kunde söndagsorienteringen genomföras och trösten var att Moder Sol lyste så starkt det bara går under en vintermånad.
När jag rattade till Onsjö golfbana under tidig förmiddag var vägen oplogad, stor försiktighet och låg fart gällde verkligen. Jag åkte dit ensam för att ställa iordning och förbereda. Gunilla kände sig inte helt OK, att fira 45-årig bröllopsdag kostar på 🥴. Nu berodde det inte på något stort festande utan kanske en covidsläng eller så är det vintersäsongens "bonnförkylning".
Plötsligt bröts ensamheten av en cyklist som slirade fram i snömodden. Konstaterade att jag inte var ensam "idrottsarbetare" denna morgon. Långlöparklubben i Trollhättan skulle genomföra sin vinterserie och löpsträckningen markerades med små vimplar och röd sprej.
Vi växlade några ord, ojade oss över vädret och undrade naturligtvis om det skulle dyka upp några deltagare till våra respektive arrangemang.
Bilkaravanen var kort, ett 25-tal hugade orienterare kom till start. Efter halvannan timma var det hela avklarat. På onsdag ska samma banor användas igen och detta för en veteranorientering så det blev bara en tillfällig "avveckling". Arrangemanget välkomnar också andra daglediga samt skolungdomar som har sportlov. Förhoppningsvis gör regngudarna ett rejält jobb de närmaste dagarna och ser till att allt det vita försvinner.
