Skogen bjuder denna höst inte bara på blåbär och lingon utan också på enorma mängder svamp. Detta om man ska tro alla vittnesmål och foton publicerade på insta och facebook. Men ... själva har vi inte sett så mycket och hushållets svampkorg blir egentligen aldrig fylld. Konstigt ... vi som ofta drar till skogs råkar uppenbarligen inte se och traskar förbi framförallt kantareller.
Nu kanske detta beror på att jag själv, i motsats till Gunilla, inte är så förtjust i svamp. Jag kan inta anrättningar med svamp men det är ingen favoritsmak. Tycker det påminner om dymosse eller kanske utsliten dörrmatta. Det ligger nära till hands att använda samma replik som i filmen Crocodile Dundee: Well, you know, you can live on it, but it tastes like ...
Kanske är orsaken eller förklaringen till att jag inte tycks se svampmängderna ett utslag av det som psykologerna kallar "selektiv perception". Det är förmågan att sålla bland intryck och information och då bara se det som tycks vara viktigt och samtidigt ignorera det som känns ointressant. Min hjärna stänger kanske ute saker från medvetandet som inte passar i min egen föreställningsram om vad som är gott och en delikatess. Kanske är det så ...
