 |
Mästerskapstävlingarna duggar tätt under hösten. Det känns nästan som om idrottsvärlden har bestämt sig för att fylla varje ledig kväll med medaljkamper, finaler och dramatiska upplopp. Just nu är det simning och friidrott som gäller och om en dryg månad är det dags för orientering. Det lär alltså bli en och annan timme framför TV:n innan hösten hunnit göra sig riktigt hemmastadd.
Simning i all ära, men jag måste erkänna att den sporten inte riktigt får det att klia i TV-tittarnerven. Det är mycket vatten, många banor och sedan simmar alla ungefär lika långt. Spännande javisst, men efter några lopp kan det ibland kännas som om man tittar på samma lopp om och om igen fast med andra badmössor.
Friidrotten är däremot betydligt mer lättuggad. Där finns en härlig blandning av grenar: explosiva sprinter, långdragna lopp, höjdhoppare som försöker flyga, stavhoppare som nästan lämnar jordens atmosfär och kastare som skickar iväg allehanda redskap med imponerande kraft. Och så finns personligheterna. Där händer det saker både på och utanför tävlingsbanan.
Det är kanske just variationen som gör friidrotten så fascinerande. Ena minuten sitter man och väntar på om någon ska klara en höjd, nästa följer man ett lopp där några hundradelar avgör. Sedan blir det längdhopp, spjut eller en dramatisk stafett.
Och så småningom kommer alltså orienteringen. Då blir det lite mer bekant terräng åtminstone för mig. Kartor, kontroller, vägval och löpare som försvinner in bland träden och förhoppningsvis kommer ut på rätt ställe igen.
Så hösten ser ut att bli en riktig mästerskapssoffa. Det gäller bara att planera TV-tittandet lika noggrant som ett orienteringslopp.
