 |
Det finns tre ord som har en märklig förmåga att förvandla en helt vanlig ledig dag till ett dåligt samvete: borde, måste och skulle.
De dyker upp ungefär som små påminnelsefunktioner i huvudet. Man kan ligga i hängmattan, solen skiner, kaffet är varmt och livet känns ganska behagligt. Då kommer det: du borde nog rensa grusgången ... Jaha. Där försvann den friden.
Borde är det luriga ordet. Det låter så beskedligt och förnuftigt. Man borde dammsuga, borde städa garaget, borde rensa ogräs, man borde läsa den där boken. Borde är aldrig ett direkt krav. Det bara ligger där och gnager.
Sedan har vi måste. Ett betydligt mer auktoritärt ord: vi måste kratta löv på landet. Måste man verkligen? Löven ligger ju alldeles utmärkt där de ligger. De är en del av naturen och dessutom gratis marktäckning. Men någonstans har vi fått för oss att en lyckad fritid helst ska innehålla en arbetsinsats. Det är nästan som om vi inte riktigt kan acceptera att göra ingenting.
Och så kommer skulle: vi skulle egentligen ha städat garderoben. Det fina med skulle är att det handlar om något som aldrig behöver bli gjort just nu. Skulle är framtidens bekväma kusin. Man skulle kunna tvätta bilen, skulle kunna fixa förrådet, skulle kunna sortera gamla papper.
Men ... det finns alltid en morgondag. Och det är här orienteringen kommer in som en räddande verksamhet. För vad är väl bättre än att en förmiddag välja orientering framför att städa garderoben?
Man kan med gott samvete säga: jag skulle egentligen ha städat, men jag valde att orientera. Det låter nästan som ett moraliskt riktigt beslut.
Kanske är det trots allt dags att införa ett fjärde ord: får. Jag får sitta i solen. Jag får ta en kopp kaffe. Jag får åka till orienteringen. Jag får ta en tur på MTB:cykeln. Och skulle någon påpeka att grusgången faktiskt borde rensas, kan man alltid svara: Absolut. Men det får bli en annan dag ... förmodligen redan i morgon ... eller kanske i övermorgon ... man måste ju inte överdriva.
