Efter den obligatoriska fredagsstädningen packades väskorna med orienteringsutrustning. Denna helg väntar tävlingar i Nässjö och Aneby. Då passar det bra att bo i Eksjö. Detta i ett pittoreskt hotell mitt i trästaden.
På kvällen restaurangbesök och där hamnade vi bredvid ett gäng golfspelare. Det skulle visa sig bli en ganska intressant måltid, inte så mycket på grund av maten, utan snarare på grund av underhållningen från bordet intill.
Vi kunde inte låta bli att överhöra deras kommentarer och vittnesmål från dagens golfrunda. Och vilken runda det hade varit!
Varenda slag verkade ha en egen historia. Var bollen låg, hur långt det var till flaggan, vilken klubba som användes, hur vinden låg, vad som hände efter studsen och framför allt vad som egentligen borde ha hänt. Allt analyserades in i minsta detalj.
Det speciella var att alla hade sin egen berättelse. Och alla berättelser verkade vara lika viktiga. De pratade i mun på varandra. Ingen tycktes riktigt lyssna på vad den andre sa. Följden blev naturligtvis att ljudnivån steg varje gång någon lyckades få en syl i vädret. Då gällde det att snabbt överrösta de andra innan nästa golfminne tog över.
Vi insåg att golfare har ett alldeles särskilt förhållande till sin egen golfrunda. Var och en visste exakt vad som hade hänt vid respektive hål. Det fanns inga större frågetecken. Det var nästan som om dagens runda hade dokumenterats i detalj av en kontrollant utrustad med kamera, GPS och bandspelare.
Men det mest slående var ändå att ingen verkade särskilt intresserad av de andras prestationer. När någon berättade om sitt fantastiska inspel på hål 7 kom snart en egen historia från hål 12. När någon beskrev den olyckliga bunkern på hål 4 följde en annan upp med en ännu olyckligare putt på hål 15.
 |
Kanske är golf den perfekta sporten för individualisten. Man spelar tillsammans men ändå var och en för sig. Efteråt samlas man för att prata om sina upplevelser. Fast egentligen pratar man mest om sig själv.
Golfspelare har stora likheter med orienterare!
