Världsmästerskapen i orientering genomfördes den 20--28 augusti för tio år sedan. Det var fjärde gången som Sverige stod som arrangör av ett världsmästerskap i orientering och den här gången var det Bohuslän och Strömstad med omnejd som stod i centrum.
 |
Tävlingarna genomfördes på fyra olika arenor. Sprintkvalet avgjordes vid Arena Strömsvallen, medan sprintfinalen och sprintstafetten hade Arena Strömstad City som tävlingsplats. Medeldistansen arrangerades vid Arena Tanum och de avslutande tävlingarna, långdistansen och stafetten, avgjordes vid Arena Strömstad East.
Men VM handlade inte bara om världseliten. Parallellt arrangerades publiktävlingarna "Rocky Orienteering Circus", ROC, med hela sex deltävlingar. Tre var långdistanser, två medeldistanser och en sprint. ROC-tävlingarna utnyttjade delvis samma arenor som VM, vilket skapade en härlig kombination av elitidrott och breddorientering. Det bidrog också till att locka mer publik till VM-tävlingarna.
Intresset kulminerade under den sista VM-dagen när stafettävlingarna avgjordes på Arena Strömstad East. Då noterades omkring 8 000 besökare, en mäktig avslutning på ett världsmästerskap som verkligen satte orienteringen på kartan i området.
För mig och Gunilla blev VM något långt mer än att bara följa tävlingarna från sidan. Vi var då i allra högsta grad involverade och fick bland annat rycka in som "förbundskaptener" för tio nationer. Det handlade om länder som inte hade någon egen ledarstab på plats. Bland deltagarna fanns orienterare från exempelvis Argentina, Egypten, Cypern och Sydkorea.
 |
Det blev drygt fjorton intensiva dagar med förberedelser, teknikträningar, genomgångar, coaching och stöd under själva tävlingarna och naturligtvis en hel del annat som hör till rollen som ledare. Det var ett arbete som krävde både tid, engagemang och flexibilitet, men framför allt gav det oss möjlighet att lära känna människor från olika delar av världen och dela vår erfarenhet av orientering med dem.
Det blev minnesrika dagar som fortfarande finns kvar i minnet, inte minst genom de kontakter som skapades. Än i dag har vi viss kontakt med några av deltagarna. Senast med Stella från Cypern.
 |
Hon tävlingsorienterar inte längre, men orienteringen har uppenbarligen lämnat sina spår. I dag är hon en hängiven friluftsmänniska och fortsätter att njuta av naturen på andra sätt.
Tio år har gått, men minnena från VM-dagarna i Bohuslän känns fortfarande förvånansvärt nära. Det var en period då orienteringen samlade människor från hela världen och där vi själva fick vara en del av det stora och lyckade arrangemanget.
