Aneby bjöd igår in till orientering och på programmet stod medeldistans. Tävlingen avgjordes i en terräng som verkligen inbjöd till löpning ... lättframkomlig skog, god sikt och förhållandevis få hinder som bromsade farten. Även banorna var av det mer lättsamma slaget med många möjligheter att hålla hög fart och låta benen arbeta.
För den som söker de riktigt kluriga orienteringstekniska utmaningarna var det kanske inte dagen då man fick sitt lystmäte. De svåra vägvalen, finliret med kompassen och de där kontrollerna som får en att stanna upp och fundera en extra gång lyste i stort sett med sin frånvaro. Här handlade det mer om att springa fort, hålla riktningen och undvika minsta lilla misstag. Men det skulle visa sig att det fanns annat som kunde höja pulsen.
Det riktigt spännande denna dag var nämligen att följa SM i stafett. Med livesändningen på mobilen blev det nästan som att själv vara på plats. Ett öga på orienteringen i Aneby och ett annat på mobilskärmen. Den egna tävlingen fick stå tillbaka när dramatiken på SM-arenan tätnade.
Det som framför allt fångade vårt intresse var OK Skogshjortarnas juniorlag. Där sprang äldsta barnbarnet den andra sträckan. Utgångsläget var inte det allra bästa, men han gjorde en riktigt stark insats. Rapporterna från skogen blev allt mer positiva. Från 36:e plats avancerade han ända upp till femte!
Plötsligt hade han lämnat över ett riktigt fint utgångsläge till slutmannen Olof. Nu började det bli nervöst på riktigt. Kunde laget hålla sig kvar där framme?
Olof gjorde också en mycket bra sträcka. Plötsligt var det inte längre fråga om en framskjuten placering. Nej, nu låg laget på bronsplats!
Där satt vi och lyssnade, kollade, räknade och hoppades. Skulle det hålla hela vägen? Varje rapport från skogen följdes med stort intresse. Ett litet misstag, en missad kontroll eller några sekunders tappad fart kunde förändra allt. Men det höll!
 |
När resultatet stod klart var det bara att konstatera: OK Skogshjortarnas juniorlag hade sprungit hem SM-bronset. Ett mycket fint resultat för laget och naturligtvis en stor glädje för barnbarnet och hans två lagkompisar.
Så medan orienteringen i Aneby kanske inte bjöd på några större orienteringstekniska höjdare, fick dagen ändå sin alldeles egna dramatik. Det är något särskilt med att följa ett barnbarns prestation även om det sker via en liten mobilskärm. När bronset till slut var säkrat kändes det nästan som om vi själva hade varit med ute i skogen. En vanlig orienteringsdag i Aneby blev helt enkelt något mycket mer.
