Under helgen har två orienteringstävlingar avverkats i Tranemo. På programmet stod Hagatorpsmedeln och Hagatorpslången. Två tävlingar av helt olika karaktär.
Medeldistansen bjöd på rejält kuperad och tekniskt krävande terräng där kartläsningen ständigt sattes på prov. Varje kontroll krävde koncentration, vägval och ett gott flyt i orienteringen.
Långdistansen idag blev en helt annan historia. Terrängen var till stora delar flack och lättlöpt, vilket innebar långa vägvalssträckor och en hel del löpning på vägar och större stigar. Benen fick arbeta men banan var inte riktigt lika utmanande. För egen del är det den tekniska orienteringen som lockar mest så all den där väglöpningen kändes inte särskilt inspirerande.
Helgens höjdpunkt blev ändå resultaten. På medeldistansen var det extra roligt att barnbarn nummer två gick segrande ur H18-klassen och visade både fart och säker orientering. Samtidigt lyckades jag själv vara snabbast bland 75+gubbarna. Det är något speciellt när två generationer får stå högst upp i resultatlistan samma dag.
Skogssporten är häftig när barnbarn och farfar kan tävla vid samma arrangemang, utmana sig i samma skogar och dela glädjen över lyckade lopp även om kontrollerna och banlängderna skiljer sig åt.